Löparåret 2015

Året är snart slut och det är dags att sammanfatta vad man gjort.
Förra året, 2014, skrev jag att det året hade varit mitt bästa löparår och jag kunde rada upp en massa lopp som jag sprungit.
I år kan jag inte riktigt bräcka detta men efter första hälften av året så var jag på god väg.

Det här året hade jag egentligen bara Dragons Backe Race som mitt stora mål.
En vecka i slutet av juni att vara i så bra form som möjligt.
En vecka då kroppen skulle hålla sig frisk och klara av att springa 60 km  5 dagar i rad! Veckan blev en riktig fullträff och helt oförglömlig!

Det blev också ett år då kroppen sa ifrån från fortsatt löpning efter att jag hade spänt bågen lite väl hårt.  Hösten blev inte alls vad jag hade hoppats på i träningsväg.

Här nedan går jag igenom mitt år lite närmare.

Tävlingar

Det blev bara tre tävlingar i år. Hade hoppats på några fler men det var ändå Dragon Back Race och hur kroppen mådde som fick styra.

Ursvik Ultra 75 km – sprang jag i en kylig natt i mars. Det här var min 4:e start men jag bröt tyvärr den här gången. Kyla och kombination av för hög fart satte stopp för mig efter 45 km. Jag har skrivit en längre rapport om mina upplevelser om någon är intresserad.

Dragons Back Race – bergsmaraton i Wales under 5 dagar med distans på 300km och 16000 höjdmeter. Det krävdes ca ett och halvt år med träning och att mentalt ställa in sig på att springa 50- 70 km under 5 dagar i rad.
Kroppen höll ihop och psyket var med mig och jag tog mig i mål efter nästan 60 timmars löpning i det bergiga landskapet Wales. Mitt mål var att ta mig runt och det blev en 26 plats av de drygt 130 startande med ca 65 stycken fullföljande!
Det här blev mitt bästa löparäventyr som jag någonsin har företagit mig och jag har svårt att hitta något som kommer kunna slå det!

Jag har inte lyckats motivera mig till att skriva en traditionell tävlingsrapport efter detta äventyr. Men jag har dock försökt och jag har några utkast son ännu inte är klara.

Men för de som ändå vill läsa om det så finns mina kartor och dagliga bloggrapporter samlade på min sin över tävlingsrapporter.

Fjällmaraton Sälen – hade jag planerat att springa två månader efter Dragons Back.
Mina fötter mådde inte bra så jag fick bryta efter ca 2 mil. En liten rapport knåpade jag dock ihop innan jag ställde undan skorna för att börja rehabilitera mig mer målinriktat en tid framöver.

Träningar

Under 2015 hade tänkt öka på min löpträning från 260 mil  (2014) till ca 350 km. Vilket skulle motsvara ca 65 km per vecka. Då löpningen skedde på mjukt underlag och i lugnare tempo räknade jag med att kroppen skulle klara av denna ökning.

Det gick bra så länge jag höll mig springande men efter Dragons Back fick jag dra i bromsen och kom aldrig igång med regelbunden löpning igen.

Trots allt så sprang jag ca 210 mil  (2014,  257 mil) på 248 timmar (2014,  296 timmar), även detta med tävlingar inräknade.

Alla min träning, eller åtminstone det mesta, har jag loggat parallellt både i Sporttracks och på Jogg.se. Den senare öppen för allmän visning och även automatiskt länkat till bloggen som ett flöde med de senaste aktiviteterna i högermarginalen.

Under första halvåret, vintern och våren sprang jag fler långa träningspass på vandringsleder för att vänja kroppen att vara ute länge och även springa dagen efter.
Här nedan finns det några blogginlägg om dessa: Bruksleden Skultuna- Västerås på vintern ,  2-dagarstur från Fagersta till Västerås, Sörmlandsleden under två dagar, Bruksleden vid Baggå, Klotenrundan vid Malingsbo, Solvarboravinen i Dalarna.

Liksom året innan försökte jag även springa en del före jobbet tidigt på morgonen. Oftast blev det i sällskap med Bosse och Kerstin på fredagmorgnar kl 5.
Det har även blivit en del, dock kortare, turer med min löparvagn för att hämta min dotter från förskolan några gånger per vecka under våren.
Annars har de typiska träningarna varit ca 10-20 km distans på grus och stigar under vardagar med lite längre pass på helgerna från 20 km till 40 km.
Flera av passen var också av typen “transportlöpning” för att på smidigt och effektivt kunna träna och samtidigt hinna vara tillsammans med familjen.

För att förbereda mig för backarna i Wales försökte jag gå och springa extra mycket i trappor under våren. Dels på jobbet och även hemma i bostadsområdet där vi har hus som är 10 våningar höga.

Under hösten har jag försökt tränat alternativt i form av cykling. Har märkt att det varit mycket mer förberedelser runt omkring för att träna cykling än vad det varit att bara snöra på sig skor och springa direkt från dörren hemma. Jag har långt ifrån ersatt löpning med alternativträning. Den rätta motivationen har inte heller riktigt infunnit sig att ge sig i kast med gymträning eller cykling.

Skador

Ett kapitel som tyvärr blir långt även i år.
Började året från att ha varit skadad i ryggen (ischias) sedan i november så det blev lite lugnare upptrappning i januari. Ryggen läkte ut bra och jag kunde träna på ordentligt från februari efter att ha fått slagit stopp för en förkylning i två veckor.

Under början av mars började jag känna av problem med hälsenorna. Inget riktigt akut men det var först under ett långpass under påsken som det blev allvarligt. Någon typ av senskidsinflammation i vänster hälsena satte stopp för regelbunden löpning resten av april. Ömmande hälsenor har sedan förföljt mig till och från resten av året.
Under maj hade jag främst ont i min högra hälsena. Lyckade lindra det med tåhävningar och en kompressionsskydd, AchilloMotion som jag skaffade mig.

Den skada som satt mest stopp för träning blev till slut smärtan under höger häl.
Jag började få känningar i den redan i januari 2014. Det kom lite då och då men blev inget som hindrade mig att träna på som vanligt. Det var först i maj, faktiskt i samband med första löpningen i ett par nya skor under en gryningstur som jag började få ont mer regelbundet av det. Tveksam till om det var skon i sig som gjorde att det blev värre men det var efter den dagen det blev mer påtagligt.
Symtomen har varit smärta på utsidan under hälen. Teorierna om vad det varit har varit många: spända muskler i vaderna, stressfraktur, hälsporre, Plantar faciit, hälkudde, nerv i kläm mm. Har varit och besökt alla möjliga “experter” men har ännu inte kunnat sätta fingret exakt vad det är och hur jag ska bli av med det. Har skrivit lite mer ingående blogginlägg om detta också.
Sedan september känns det nästan som jag provat allt för att bli kvitt problemet med hälen och jag har låtit träningen komma i andra hand för att kunna reda ut det hela.
Det mest intressanta med mina skador är att under Dragons Back Race, som är något av de mesta påfrestande man kan utsätta sina fötter för, så hade jag inga som helst problem eller känningar på hela veckan. Däremot kom det tillbaka när jag varit hemma en vecka.

Sen sist men inte mins har jag även haft problem med min vänstra ljumske/höftböjare som varit stel och stretat emot. Det kom också någon vecka in i juli efter Dragons Back och satt kvar i nästan en månad.
Har nu efter besök hos en kiropraktor i december kunnat konstatera att mitt bäcken har varit lite vridet vilket även har gjort att jag har belastat min högra fot fel och att benet har blivit längre. Jag var/är även väldigt stel och har sämre rörlighet i vänster höftböjare. Detta kan även varit del av orsaken till att jag fick problem med ischiasnerven förra hösten och kanske även mina problem i hälen.

Under den senaste veckan har jag trevligt nog börjat märka lite framsteg av min rehabträning. Min häl har blir markant bättre efter att jag har stretchat och masserat den vilket inte har gett några som helst förbättringar tidigare under hösten.
Så ett litet ljus kanske börjar skönjas i tunneln. Jag är nästan helt övertygat om att det inte är Plantar Faciit eller hälsporre jag har i hälen.
Jag känner mig så pass bra att jag har börjat träna löpning igen. Dock har det varit måttligt långt (ca 10 km). Jag har inte blivit sämre dagen efter vilket jag nästan alltid blev tidigare under hösten vilket ja ser som ett stort framsteg!
Det är nog dock för tidigt att blås faran över.

 

Bloggen

Min blogg har i första hand varit för att skriva om tävlingar och lite mer spektakulära och längre träningar.  Att skriva många inlägg om vardagen och andra betraktelser som är det lite mer klassiska sättet att driva blogg på och få sidvisningar har inte riktigt varit min ambition.

Jag har även skrivit lite när jag skaffat ny utrustning och om mina skador.

Totalt publicerade jag 38 inlägg under året mestadels under första halvåret.

Veckan i Wales blev min mest intensiva bloggperiod. Jag publicerade två inlägg per dag under tävlingen. Ett inför kommande dag som jag förberett innan resan och sedan ett efter varje dag. Det senare skrev jag som ett email och skickade till bloggen. Flera av dagarna saknade vi mobiltäckning vid nattlägret så inlägget publicerades dock senare när jag slog på telefonen i område med bättre täckning dagen efter.

Förutom att publicera bloggen på Bergsultra.se så har inläggen även speglats på träningssiten jogg.se och bloggportalen Trailrunningsweden.se och även länk på min Facebooksida.

2016 – nytt år att se framåt

Inför kommande år har jag ännu inte satt upp några större mål eller planerat något långsiktigt.
Första och främst vill jag börja kunna springa utan att ha ont i foten hela tiden.
En tävling har jag planerat in, som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg. Det är Trans Grand Canaria i början av mars.
Ett lopp på 83 km (det fanns även ett på 128 km men det fick vara för den här gången) på den bergiga ön Gran Canaria utanför Afrika nedanför Spanien. För några veckor sedan var jag ytters tveksam till om jag ska kunna genomföra det och försökte till och med, utan framgång, byta klass till 42 km. Men efter den senaste veckans förbättring i foten börjar jag tro på start (och målgång).

Eftersom det är springa i berg jag vill göra så har jag även börjat sneglat på några sådana lopp.
Great Lakeland 3 days i Lake District och få uppleva de brittiska bergen igen kan vara en kandidat. Men det får bli en senare fråga efter äventyren på Gran Canaria.