Det har gått en bra stund sedan min helt magiska vecka i Skottland i maj när jag sprang den 400 km långa Cape Wrath Ultra. Utan tvekan mitt bäst genomförda lopp någonsin där allting stämde och jag sprang bättre och bättre ju längre vi sprang. Har aldrig ens varit i närheten av något liknande.
Känslan jag kände efteråt levde jag på lång tid. Kände mig liksom klar och nöjd med löpning och hade inget intresse att hittat några andra lopp heller på ett bra tag.
Men under hösten började dock tankarna suget på att springa något mer och har nu hittat några nya utmaningar att ta sikte på.
Backyard
En tävlingsform som jag varit lite sugen att prova är Backyard Ultra. Ett ganska nytt koncept som är lika enkel som genialisk.
Lite kort så springer man en rundslinga på 6.7 km som ska genomföras på max en timme och där man kommer tillbaka till samma målområde. Exakt en timme efter start så påbörjas ett nytt varv för de som vill fortsätta. Så håller man på tills det bara återstår en person som fullföljer ett varv ensam. Konceptet öppnar upp för en hel del olika strategiska överväganden. Ska man springa snabbare och få mer tid över till vila och förbereda sig för nästa varv eller ska man springa långsamt och spara energi men istället få mindre vila. Bara vetskapen att man inte hur länge loppet kommer pågå gör det svårt att planera och är utmanande.
Jag har anmält mig till Täby Extreme Challenge (TEC) där de har en Backyard klass som startar på kvällen fredag den 26 april.
Helt nytt för mig så jag har ingen aning om hur det ska gå eller hur jag egentligen ska lägga upp det. Spännande ska det bli!
Hur som helst blir det en bra erfarenhet för mitt nästa större äventyr nedan.
Mer brittiska berg
Brittiska berg har jag varit och sprungit i flera gånger. Berg där man känner frihet och lycka i. Jag har sprungit i Lake District, nationalparken i norra England. I Wales sprang jag Dragons Back Race som gick igenom områdena
Snowdonia, Rhinog, Cadari Idris, Brecon Beacon mm.
Förra året fick jag titta närmare på Skottland under min oförglömliga åtta dagar långa resa till fots på Cape Wrath Trail till fyrtornet i nordvästra hörnet av Skottland.
Under hösten har jag undersökt och letat efter något mer och intressant utmaning att ge mig på. Efter lite letande och sökande fastnade mitt intresse för en inlandsled i England som skulle kunna blir en bra utmaning till sommaren. Leden kallas för Pennine Way, en led som sträcker sig från den lilla byn Edale öster om Manchester i Peak Disctrict vidare genom Yorkshire Dales, North Pennines förbi Hadrian’s Wall (det gamla Rommarikets nordigaste utpost) upp till Kirk Yetholm vid Skottska gränsen.
Leden har funnits sedan 1960-talet och brukar ta ca 16-19 dagar att vandra de dryga 430 km. Riktigt så lång tid tycker jag mig inte ha så jag kommer delta på en tävling som heter The Spine där man gör hela leden non-stop med en maxtid på 7 dygn (168 timmar).
Orginalupplaget av loppet går på vintern i januari och brukar kallas för “Britain´s most brutal race” med inte alltför sällan snöstorm och dåligt väder. Vinter och kyla lockar mig inte ett dugg så jag egentligen aldrig varit intresserad att själv delta med det är ändå ett lopp som fascinerat mig.