Västerås Vertical Kilometer

 

Att springa upp för ett brant berg med 1000 höjdmeter är en utmanande gren av löpning. Kallas för en vertikal kilometer eller den lite snitsigare  och tuffare engelska beteckningen Vertical K [Vörtiköl Kej]. I centraleuropa och i alperna är det populärt och drar stora åskådarmassor som står och hejar på löparna som kämpar upp för de ofta branta sluttningarna.

I Sverige är grenen av naturliga skäl inte så vanligt och så vitt jag vet finns det bara ett lopp i Sverige och det är i Åre. Där startat man vid Torget i byn och springer på en markerad led hela vägen upp till toppen av Åreskutan då man har tagit 1000 vertikala höjdmeter. Banan finns även öppen för de som vill prova på egen hand under sommaren.

Förra torsdagen arrangerades det för 4:e året en Vertikal Kilometer genom att utnyttja trapporna i Västerås “skyskrapa” som kallas för Skrapan. I huset inryms Hotel Plaza där det även finns bar och bastu längst upp i toppen med magnifik utsikt över Mälaren.

Om man springer upp till 25:e våningen och gör det 15 gånger så vips så har man samlat ihop 1000 höjdmeter! Genialiskt!

Själv har jag varit sugen på att prova det flera gånger men tidpunkten har inte passat mig men den här gånger gick det på en vanlig vardagskväll vilket passade mig perfekt så  jag var snabb att skicka in en anmälan så fort i inbjudan kom ut på Facebook.
Det var stort intresse och loppets 50 startplatser tog slut på mindre än ett dygn.
Loppet arrangerades av eldsjälarna Martin Larsson och Rodde Vera i Westeros Trail Running Society.

Lokal media visade stort intresse för loppet/eventet. Radio Västmanland gjorde ett reportage före loppet och Västmanlands Läns Tidning (VLT) direktsände på webben och TV-kanalen TV021 gjorde ett reportage. Se länk till filmen längre ner.

Hur förbereder man sig för att springa 1000 höjdmeter i trappor då?

Många har tränat backe med WTRS After-work på fredgar i Vedbobacken och Rocklunda.
Andra hade kört trappmaskiner och tränat styrketräning på gym. Hörde till och med talas om någon som hade sökt upp Västerås enda rulltrappa utomhus som finns under Ringleden vid Oxbacken. Stans längsta trappmakin! Smart!

För egen del laddade jag upp med en veckas förkylning veckan före jul och när jag väl hade smugit igång med träning blev jag förkyld igen efter nyår och fick hålla uppehåll från träning i hela tre veckor. Så mina förhoppningar om framskjuten placering eller bra tid var inte så höga.

Klockan 19:00 började vi släppas iväg med ca 5 sekunders mellanrum efter att vi “blippat” våra tidtagningschip i dörröppningen till trapporna. Vi hade nu 2 timmar på oss att avverka alla 15 varven.
Under de inledande trapporna upp till plan 7 tycker jag att jag snabbt hittade ett bra flyt.
Dubbla steg utom det sista innan man vände och tog nästa trappa. Tog hjälp av ledstängerna och kunde skjuta ifrån mig med ett litet skutt vilket avlastade benen en del.

På plan 8 blev det en lång trappa och därefter bliv det även trapphuset smalare och därmed också brantare. Om man hade kunnat sprungit på de tidigare våningar började mjölksyran sätta in rejält och till slut tvingades jag att börja gå istället. Det var stor skillnad mot de första lite lättare våningarna. Andningen blev mer avstängd och man flåsade som en blåsbälg. Konstigt nog var inte pulsen överdrivet hög utan det var mest benen som satte gränsen för hur snabbt jag kunde gå.
Sen var det bara att trava på så gått det gick. Ibland kom man ifatt andra löpare men det med inte sällan så fanns det inga krafter kvar att gå om.
Från sista våningen var det “röd matta” upp till våning 25 vilket var välkommet!
När man kom upp fick man åter “blippa” sitt chip och tävlingstiden pausades.

Nu kunde man pusta ut lite medan man väntade på en av de tre hissarna som tog oss ner till lobbyn igen.

 

 

Väl nere kände man verkligen hur mör man var i benen om man började fundera hur man skulle fixa 14 st till.
Nåja efter en klunk vatten och några djupa andetag var det bara att ge sig upp i trapporna igen.

Även om det var jobbigt så gick det bra och varv efter varv klarades av. Men det började däremot kännas  och jag han springa färre trappor innan jag tvingades gå. Kändes även som att jag blev omsprungen av flera nu också.
När klockan var ungefär 20 hade jag hunnit med 10 av de 15 varven. Gått om tid kvar så jag började ta lite mer vilotid mellan varven.

Tog mig igenom de sista varven även om det var riktigt tungt och kunde därefter pusta ut ordentligt.

Tack

Tack till Hotel Plaza som upplät trapphuset och hissarna och lät oss sitta i baren trots att vi nog inte luktade så gott efteråt.

Även tack till Sportimes som håll exemplariskt håll koll på vara löptider och resultat.

Ett stort tack till Rodde och Martin som håll i hela tävlingen. Nedan en film som Martin spelade in och från TV021.

 

Eftersnack

Riktigt kul och utmanande event det här!
Det var riktigt jobbigt men jag tog mig igenom det trots att jag innan start hade ont i vänster knä och var lite orolig att det skulle bli värre vilket det inte blev.
Dagen efter var jag konstigt nog inte allt för trött i benen däremot var jag väldigt hostig och sliten i luftrören efter att ha flåsat ordentligt i trapporna.
Resultatmässigt hade jag hoppats på en liten mer framskjuten placering men det visar bara att det är hög tid att börja träna mer backe för att vara förberedd för Cape Wrath Trail på skotska Highlands i vår. Blir allt mindre tid kvar. Se räknaren i högerkanten.