10 veckor kvar till Skottland

Det känns som tiden gått fort. När jag anmälde mig till loppet Cape Wrath Ultra i maj var det ett år kvar att träna och förbereda sig. Nu är det helt plötsligt precis 70 dagar kvar och man undrar var tiden tagit vägen.
Här i Västmanland håller kylan ett järngrepp om vintern. Ovanligt mycket snö även om det finns bra mycket mer om man åker norrut i landet. Trevligt med snö men i ärlighetens namn önskar jag att det blir vår och lite varmare och främst barmark. Träna går det att göra på vintern men jag trivs inte när det kommer till klädsel. Har svårt att få till det. Exempelvis kan jag svettas så att det rinner från pannan samtidigt som jag fryser på ryggen. Om jag har mer kläder på överkroppen blir jag ändå för varm. Nej, nu vill jag ha vår och kunna träna med mindre kläder och förhoppningsvis inte bli sjuk hela tiden.

Blev åter igen förkyld igen för några veckor sedan. Var rejält snuvig och nere en hel arbetsvecka och veckan därefter kände jag mig bättre och försökte börja träna men kroppen var helt orkeslös en bra stund till. Men igår kändes det bra igen och jag hoppas det får förbli så för nu börjar jag känna mig lite smått stressad med förberedelserna för tävlingen.

Den 20 maj är det som sagt dags att ge sig ut på äventyr. Den här gången är det Skottland som är platsen. Det blir 8 dagar med löpning i västra delen av Skotska Högländerna med start vid den lilla staden Fort William på västkusten.
Loppet heter Cape Wrath Ultra är hela 400 km långt. Kommer bli det längsta jag någonsin sprungit. En riktig utmaning utöver det mesta.

Upplägget är väldigt likt Dragons Back Race som jag var med på 2015 och arrangeras av samma organisation,  Ourea Events, med Shane Ohly som tävlingsledare. Ett kompetent arrangörsteam som jag har fullt förtroende för och har erfarenhet av från flera tidigare lopp.
Vi kommer övernatta i tält som arrangören tillhandahåller och sätter upp och den packning som behövs så som sovsäck, ombyteskläder mm får vi transporterad till målet varje dag. Det “enda” vi behöver tänka på är att ta oss fram till målet varje dag med en dagsryggsäck. Banan är vandringsleden “Cape Wrath Trail” som blir ca 400 km om man följer den hela vägen innan man kommer fram till Skottlands nordvästraste utpost Cape Wrath. Se bild nedan.
För att göra det lite mer äventyrligt så är leden inte utmärkt med rösen och markeringar så man behöver använda sig av karta för att välja rätt stigar och väger. På vissa delar finns det inte ens stigar! För att göra det lite lättare får man använda sig av GPS som stöd för att hitta rätt. Det här området är väldigt öde och och ensligt då det finns väldigt få vägar och samhällen efter leden. Även ställena för nattlägrena är oftast de ute i vildmarken där den enda civilisationen är att det råkar passera en bilväg.
Loppet marknads som ett “Expedition Race” i Storbritataniens sista vildmark” vilket man nog kan skriva under på när man set bilder och inte minst trailern nedan.

Som sagt nu är det “bara” 70 dagar kvar till start och den mesta grundträningen borde varit gjord. Tyvärr känner jag inte riktigt att jag gjort min läxa ordentligt. Den kontinuitet och fokus som jag hade inför Dragons Back 2015 har inte riktigt infunnit sig men hoppas ändå att jag har en del i bagaget så att det räcker. Lite mycket långa avbrott från träningen främst pga av förkylningar som avlöst varandra har det blivit. Sen har det blivit svårare att få till de effektiva “transport-löpningarna” som fungerade bra när man skulle någonstans när vi bodde i stan. Har blivit betydligt svårare nu när vi bör utanför stan på landet.
Trots allt tycker jag att jag har kunnat läsa på en hel del om loppet och tänka till med utrustning och grejer som behöver kompletteras. Finns vissa fördelea när man ligger hemma och är sjuk. Finns tid till sånt då.

Under den tid som är kvar har jag tänkte skriva lite mer om olika teman här på bloggen.

Följande har jag tänkt gå in mer på:

• Mat och energi.
• Utrustning för långa lopp.
• Val av skor.
• Fotvård. – Hur man undviker skavsår.
• Banan och navigering.