Påsktur på Sörmlandsleden

Under påskhelgen blev det en övernattningstur på Sörmlandsleden på fredag och lördagen  tillsammans med Niklas och Kerstin. Har flera gånger haft chansen att följa med men av olika anledningar han det inte passat mig men den här påsken blev det till slut av. Från början hade jag tänkt följa med på hela turen med tre dagar men insåg att det isåfall inte skulle bli så mycket tid över att umgås med resten av familjen. Så det fick bli en kompromiss med två dagars löpning istället.

Eftersom det skulle bli en tur med övernattning så krävdes det lite packning också. I princip blev det samma packning som turen på Bruksleden för en månad sedan med tillägget att vi tog med oss egna lakan och handduk. Lyxade även till  det med ett par extra byxor den här gången. Bra att testa av inför kommande äventyr.
Då det blev en del annat bestyr hemma kvällen före så kom jag inte igång med packningen förrän vid 21-tiden. Gick trots det ganska fort att få min OMM Light 20 packad.

Fredag: Flen – Hälleforsnäs- Malmköping

Efter en lagom kort löptur ner till station var jag i god tid för 7:35 tåget till Flen. Tåget var redan inne så jag slog mig ner i glasgången över spåren och väntade på Kerstin och Niklas.
När tiden närmade sig 7:30 och det gjordes utrop i högtalarna så gick jag ner till perrongen i hopp om att kanske få se Niklas och Kerstin stå där och vänta. Var lite osäker på om de kanske redan hade gått på tåget så jag ställde mig och väntade i öppningen till en av vagnarna. När det återstod några minuter till avgång kom de leende joggande in på perrongen och jag kunde slappna av lite.
Resan ner till Flen tog lite drygt en timme. Han med att studera kartan lite under tiden.

Väl framme i Flen tog vi en snabb fika på stående fot på Coop.

Vi började sedan springa ut mot ledens början i utkanten av samhället. Vi kunde konstatera att det skulle bli en fin dag då det nästan var helt molnfritt på himlen. Lite vind var det dock i luften och ännu lite kyligt i skuggan.

Vi började ge oss iväg på leden som inleddes med ett kuperat motionsspår. Niklas berättade att han nog hade sprungit den här sträckan fem gånger dock från det andra hållet. Själv var det här med att springa på Sörmlandsleden helt nytt för mig. Kan dock minnas att jag har vandrat och cyklat några sträckor av leden men då har den rört sig om kortare bitar söder om Stockholm.
Efter hand kom vi ut på lite mer traditionella stigar. Mestadels var det torrt men här och var var det riktigt lerigt. I början försökte vi undvika att bli våta om fötterna men när man väl hade blivit blöt så klev man bara på i pölarna. I vissa leriga partier hade frosten ännu inte släppt sitt grepp då det fortfarande var lite halvfrusen seg lera kvar.
När vi blivit varma i kläderna åkte jackorna av samtidigt som solen började värma allt mer.
Leden varvades med fina stigar och grusvägar. Mestadels lite småkuperat.

Efter ca 35 km började jag tyvärr få ont i ena hälsenan. Har haft lite småkänningar av det tidigare under vintern men det har inte varit något stort besvär. Den här gången blev det mer och mer så sista biten hade jag riktigt svårt att springa och gå så fort det blev brant.
Sista milen på åsen gick det ganska tungt dels för att energin i kroppen hade börjat tagit slut och att jag hade svettats ut ganska mycket vätska.
Efter nästan fem och en halv timme nådde vi Malmköping och campingplatsen där vi skulle bo.

 

Min klocka visade ca 51 km när vi kom fram medan Niklas och Kerstins GPS:er visade knappt 50 så de tog en liten extra sväng på slutet för att få 50 km. Anledningen att min visade annorlunda tror jag beror på att jag provade min GPS med batterisparande funktion (UltraTrac) som bara mäter med GPSen några gånger per minut men beräknar avstånd och fart med hjälp av accelerometrar. När man springer i terräng med oregelbunden steglängd så verkar den tydligen mäta längre äanvad det troligen är i verkligheten.
Efter ombyte och dusch gick (haltade) vi ner till samhället och åt middag på första bästa restaurang. Blev även ett besök på Coop för att handla frukost innan vi gick tillbaka och tog det lugnt på vandrarhemmet.

 

Lördag: Malmköping – Skottvångs gruva

Vi gick upp tidigt, redan klockan 6 för att kunna komma iväg i god tid.
Hade sovit ganska dåligt pga att det var ganska varmt i rummet.
Min hälsena kändes fortfarande av men jag bestämde mig för att göra ett försök att springa ändå.
Jag visste att jag hade en reservplan utifall att det skulle bli värre. Hade haft kontakt med min bror som påpassligt bor i Sparreholm knappt en mil ifrån Malmköping. Han erbjöd sig att hämta mig om det skulle behövas.
Efter en frukost i lugn och ro och sedan packning och städning var vi klara att ge oss i väg strax efter halv åtta.
Även den här dagen såg ut att få bra väder. Solsken med klarblå himmel.
Förutom att vänster hälsena gjorde lite ont så kändes resten av kroppen oförskämt bra. Mina lårmuskler var helt oberörda trots att de hade sprungit nästan 55 km dagen innan. Inte en tillstymmelse till träningsvärk i dem!
Till skillnad från fredagens inledning i blandat skog och väg så inleddes den här dagens etapp med stig redan från början.

 

Även idag fick jag mer och mer ont i hälsenan. När vi hade sprungit ca 15 km på mestadels stigar blev det ett längre passage på grus och asfaltsvägar mot Ånhammar vilket inte min hälsena uppskattade.
Efter att vi hade stannat och klättrat vid den mäktiga Kammarstenen efter ca 17 km kände jag att det fick räcka. Nu gick det inte längre att sträcka och böja på foten. Det hade börjat knarra och låta som kramsnö när man tog hjälp med handen och böjde på foten.
Ringde min bror som senare kom och hämtade mig.
Niklas och Kerstin fortsatte sedan på egen hand. Mer om deras tur finns på deras blogg.
Snöpligt slut men hade jag fortsatt en stund till hade jag haft riktigt svårt att kunna få hjälp med hämtning då det väntade närmare 20 km löpning på stigar i väglöst land.

Hälseninflamation

Resten av påsken blev det total löpvila.  Träningsvärk i benen uteblev helt (skogslöpning verkar inte slita så mycket?). Hälsenan gjorde fortfarande ont men blev bättre och bättre. Jag kom igång och började göra excentriska tåhävningar för att bygga upp vaderna dagen efter. Gjorde dock ont när jag stretchade vaden.
På onsdagkvällen var jag ut och joggade lite. Kändes inte av hälsenan alls när jag sprang i skogen men smärtan kom tillbaka efter att jag sprungit lite snabbare på en asfaltsväg efter 5 km.
På torsdagen besökte jag min idrottsläkare som konstaterade att jag verkar ha fått senskideinflammation (bindeväv runt senan). Blir till att ta det lugnt med löpning och köra alternativträning och styrketräning för vaderna tills det går över.
Så nu har jag dammat av min cykel (bokstavligen) och kommer börja cykelträna en stund framöver.
Det här stoppet kom verkligen olämpligt. Hade tänkt att öka på med mer backträning då det bara är två och en halv månad kvar till Dragons Back Race i Wales. Dessförinnan hade jag även tänkte hinna med någon mer tävling i maj och lite fler långpass.
Nu blir det till att känna efter ordentligt och vara extra lyhörd på kroppens signaler så att inte besvären börjar om igen.