Långlöpning i Baggådalen

Ormdalen, Baggå, Matkullen, Trollberget. Känn på orden. Visst låter det som platser tagna från gamla fornnordiska sagor?
Det är även ställen som jag passerade på min långa löptur i Bergslagens djupa skogar i området runt Malingsbo och Baggå i nordvästra Västmanland där

Det här är en tur som jag planerade redan i mars månad men har känt mig tvungen att skjuta upp den på grund av att jag har haft problem med hälsenorna sedan i påskas och har tagit det lugnare med springandet under hela april. Åtminstone har jag inte vågat ge mig iväg på några galet långa turen igen.
Nu under långhelgen kände jag mig redo om än med kort varsel. Sprang en lång tur från Ängsö till Västerås på torsdan för två dagar sedan och fötterna fungerade bra då.

Bagådalen runt

Turen jag valde att springa hette tidigare Baggådalen runt. På de nyare upplagorna av kartorna över Bruksleden är den södra sträckningen efter Hedströmmen borttagna så denna tur finns inte längre med i Bruksledens ledsystem. Jag letade dock reda på en gammal karta som jag använde.
Jag parkerade bilen någon kilometer öster om Baggå och gav mig ut på leden i gassande solsken upp mot ett berg som kallas för Matkullen. Området runt berget är också ett Naturreservat.
Det märktes direkt att denna del av leden inte längre underhålls då den tidvis var svår att följa och markeringarna ofta var väldigt svaga. Efter några km i var jag uppe på det 210 meter höga berget och kunde pusta ut samtidigt som jag fick lite utsikt över omgivningarna.

Efter toppbesöket väntade en fin utförslöpa ner mot sjöns Storsjön öster om berget.
Nere vid sjön blev det till att följa grusvägar med odlingsmark runt omkring en bra bit innan jag vände norrut mot Örtjärn under en lång uppförsbacke. Här missade jag avtagsvägen med hittade till slut en annan riktigt fin gammal skogsväg som gick att följa innan det grenade in på leden. Strax innan Örtjärn var det dags att missa leden igen då den drog snett upp i ett brant område där det låg vindfällen över leden.

Efter lite mer löpning på en igenväxt led kom jag äntligen ner på bättre led närmare kanten av sjön. Här kom man även in på det som heter Etapp 22 och kommer från Högbyn ca 7 km bort.

Efter pausen vid vindskyddet väntade en väldigt kuperad del fram till Östra Skälsjön ca 5 km bort, troligen turens jobbigaste del. Även några hyggen passerades, där leden var otydlig.

Mer kupering väntade sedan. Nu blev det även lite större berg som skulle passeras. Först Hässjefjällsåsen, Laxsjöberget, Malingsklack och Trollberget. Även här var leden av varierad kvalité. All kupering började kännas i benen med det gick riktigt bra ändå. Fyllde på med vatten regelbundet. Himlen började mörkna och svarta moln drog in. Skönt nog blev det inget regn. På väg ner från Trollberget kom jag ifatt två vandrande herrar som jag stannade och pratade med en stund. De var de enda jag såg under hela turen. Att vandra i skogen långt från städerna verkar inte vara så populärt.

 

Efter alla fina stigar och vacker natur bland berg och dalar kom jag ner till Malingsbosjön. Här övergick den bergiga terrängen till flackt landskap. Leden följde här grusvägar istället för stigar. Lite synd då skogen som gick närmast sjön såg ut som ut som en blåbärsskog med inbjudande mossbeklädda stenar.
På andra sidan sjön såg man Malingsbo camping. Kände mig lite frestad att ta omvägen över för att försöka hitta glass. Men hoppade över det det kändes viktigare att försöka ta mig tillbaka till bilen då jag märkte att jag varit ute länge.
Efter några kilometers nötande på grusvägen kom jag fram till Ljustjärnen. Höga sandåsar började torna upp sig i blickfånget. Tippar på att åsarna var mint 50 meter höga. Jag vek in på den “gamla” Bruksleden efter att först sprungit lite för långt. Trots att leden var nerlagt så gick det att följa den då det även gick en andra blåmarkerade vandringsstigar i området. Riktigt häftigt att springa uppe på åsarna och kunna titta ner mot sjöar och sankmarker djupt ner i sluttningarna. Tyvärr, får man väl kanske inte säga, men här hade det varit finare utsikt om det inte hade varit något tallskog kvar på åsarna. Det hade nog kunnat varit väldigt spektakulärt om det varit öppet med milsvid utsikt.

Till slut så var åsarna slut och jag kom ner till riksvägen mot Kopparberg som även korsades. Nu blev det dags att börja leta slitna ledmarkeringar igen då leden nere i Bagådalen tillbaka till utgångspunkten bortom Baggå inte längre ingår i Bruksledens ledssytem. I början gick det bra att följa leden men när det övergick i kalhygge och sedan igenrasade bäckar blev det värre.

 

Nere efter ån hade jag blivit varnad av de två mötande vandrarna, att leden var väldigt igenväxt och svår att följa. Verkligen något jag kunde skriva under på. Det tog lång tid att ta sig fram och man tvingades till omvägar lite då och då. Mestadels följde “stigen” Heströmmens strandbrink eller några meter bredvid.
En bit längre fram skulle det finnas en avstickare av leden till en rundstig som kallas Ormdalsstigen. Efter leden skulle det finnas informationstavlor om inlandsisen och annat om geologi. Trots att jag hade varit ute och sprungit närmare 30 km kände jag mig ända relativt pigg i benen och var beredd på en liten extra bonusrunda och höjdmeter.
Gick över en bro och började följa en grusväg någon halv kilometer innan stigen skulle börja på höger sida intill en äng. Mycket riktigt jag hittade en stig ner genom en ravin och upp på andra sidan. Till slut försvann stigen och ett stort hygge tog vid.
Valde då att ta sikte ut till vägen och springa vidare. Efter en bra stund på hygget och även sett en skymt av en älg var jag ute på vägen och sprang vidare tills jag kom fram till en stor åker och en stor bondgård lite längre fram.
Vänta nu! Här ska inte finnas någon åker!
Först då insåg jag att jag var på fel ställe. Hade gjort ett så kallat paralllellfel på kartläsningen. Jag hade gått över en annan bro ca en kilometer för tidigt!Se kartan nedan.

Nu stod jag inför valet att ta en genväg genom skogen eller springa tillbaka på vägen ner till bron och sedan springa vidare efter åt. Jag valde alternativ ett, genvägen genom skogen, först över åkern och sedan genom skogen ut mot en uppfångande grusväg. Inga större svårigheter om man man hålla kursen men hjälp av en kompass. Tyvärr hade jag inte med mig någon och mitt kartprogram i telefonen ville inte heller fungera. Som tur var har min GPS-klocka en “Ta mig till start”-funktion som jag slog på. Vägen som jag skulle ut mot låg förträffligt nog i rätt riktning. Trots att jag visste riktningen var terrängen besvärlig och stening men jag nådde till slut grusvägen en bit ifrån Ormdalen. Hittade den rätta vandringsstigen som för övrigt var riktigt bra markerade och upptrampad och sprang in mot den lilla tjärnen Ormputten.

När jag motvilligt lämnade den stilla Ormdalen och kom ut på en större skogsväg valde jag att springa vägar resten av sträckan till min utgångspunkt. Den igenväxt leden efter Hedströmmen får vänta till en annan gång eller av någon annan…

Blev en lång dag på leden idag i varierad miljö. Lite äventyr och improvisation fanns det också utrymme för när kartläsaren inte var het överens med kartan. En kompass kommer dock att plockas med nästa gång.
Det här var helgens andra riktigt långa löppass. Min krånglande hälsena störde mig inte speciellt mycket och min onda häl på samma fot kände jag av med kunde uthärda.
Benen och kroppen hände sig pigg trots den långa distansen. Brukar annars kunna få lite ont i leder och muskler men allt kändes bra. Bådar gått för framtida turer.

På tal om turer så hade jag planerat två stycken turer i området. Det finns en till 45 km lång tur som kallas för Malingsbo- Klotenrundan.

Hoppas på att hinna planera in den innan det är dags för slutförberedelserna inför Dragons Back.