Great Lakeland 3 Days 2014

I brist på tävlingar så här års så publicerar jag en gammal tävlingsrapport som jag skrev för min orienteringsklubb efter komplettering av bilder.

---

 

 

Ullswater. En plats som jag inte kunnat placera . Har sett ordet nästan varje dag på en tavla hemma. En brygga vid en sjö omgiven av höga berg vid soluppgång.

Ser fridfullt och vackert ut.
Nu sitter jag och småfryser lite nere under däck på en båt, Raven, på väg till start.På Ullswater.

Tillsammans på båten sitter 200 förväntansfulla löpare som tagit sig till de östra delarna i den engelska nationalparken Lake District. The Lakes, sjöarna, som de säger här.

Vi är här för att delta i ett bergslopp som heter Great Lakeland 3 Day. Som namnet antyder så pågår det i tre dagar och är känt för sin kamratliga atmosfär mellan löparna men även för vacker natur och fina omgivningar.
Tre dagar i berget med två övernattningar i tält. Den mesta packningen i form av tält, sovsäck, liggunderlag, kläder, mat och kök transporterar arrangören mellan tältplatserna. Packningen måste rymmas i en 59 liter stor vattentät säck och får väga max 13 kg. Min säck lämnades in med en vikt på 12.5 kg. Klart godkänt.
Framför mina fötter ligger min ”hillbag”. En minimal ryggsäck/löparväst med två flaskor på framsidan och en större ficka bak för övriga dagsutrustningen som måste vara med ut på fjället. Det är pannlampa, varm tröja, mössa vantar, vindsäck, regnjacka och byxa samt energi för hela dagen.
Jag har rest hit tillsammans med tre andra hemifrån som också blivit sugna på att prova de engelska bergen.
Det är Bosse Johansson som efter flera år som långlöpare nu åter plockat fram kompassen för att prova på att orientera lite i bergen. Bosse har bland annat sprungit flera 24h lopp och förra hösten gick han i mål på det 160 km långa UTMB runt Mont Blanc i alperna som han lagt ner 3 år av träning och förberedelser för att nå.
Sen träningsvillige Kerstin Rosenqvist från Västerås som är ultralöpare på hög nivå med flera fina resultat. Hon kom exempelvis 4:a på SM 100 km förra året.
Sen även naturälskaren Niklas Holmström från Torshälla som förra året sprang alla Sörmlandsledens etapper och har i år varit initiativtagare till att starta upp klubben Eskilstuna Trail.
Och så jag själv som hösten 2012 kom igång med regelbunden träning efter att under de senaste 8 åren bara tränat sporadiskt. Innan dess hade jag sprungit en hel del bergsmaraton (2-dagarslopp) och tävlat i multisport. Så egentligen återupptar jag det jag slutade med.
Men det var egentligen först förra hösten som en tanke fick riktigt fäste i mig. Jag vill utmana mig själv att genomföra den legendariska tävlingen Dragons Back Race som genomfördes 1992 och sen efter 20 års väntan åter kördes 2012. Kort och gott ska man ta sig genom Wales bergskedja från norr till söder under 5 etapper. Loppet anses som ett av världens tuffaste bergslopp och är ca 300 km långt med 17 000 höjdmeter där man måste navigera på egen hand. Jag vet att det kommer att krävas enorma förberedelser och träning för detta och känner att jag vill göra ett försök.
För att ens få en plats i loppet måste man redovisa färska, max 3 år gamla, resultat från ultralopp och flerdagarslopp helst i bergsmiljö. Ansökan med meriter kan kompletteras fram till början av september innan arrangören sätter sig ner och går igenom alla ansökningar och kommer välja ut 130 löpare.
För mig innebär det att jag måste börja få ihop dugliga resultat till september. I april lyckades jag genomföra ett 75 km Ursvik Ultra i Stockholm med ett resultat som jag är riktigt nöjd med (9:e plats av ca 75 startande).
Och nu sitter jag här i båten på Ullswater och väntar på att få ge mig iväg på ett lopp som uppfyller alla kriterier; flera dagar, bergsmiljö, ultradistans och navigering i fjällen.
Igår fick vi ut vår tävlingskarta som var en ca 70×70 cm stor inplastad historia med kontroller och banor för alla dagar. Jag ritade in min bana med tusch på den. Tyvärr kände jag att mig tvungen att gå ner och springa den lite kortare A-banan istället för Elit-banan då jag fortfarande har ont i vänster framfot efter att ha trampat på en spetsig sten på en tävling för två veckor sedan. De andra svenskarna kommer att starta på E-banan.

 

 

Dag 1

Startplatsen är på en äng vid byn Howtown intill sjön. Runt byn tornar bergstoppar upp sig.
Vi släpps iväg i smågrupper med några minuters mellanrum efter att vi blivit avprickade.
Min första sträcka inleds med asfaltslöpning ett par km. Jag går ut ganska lugnt men märker att jag ändå springer i ca 5min/km tempo. Kommer ifatt flertal löpare. Efter ca 2 km börjar första klättringen på ca 300m upp för grässlänten till min kontroll. Det blir mest snabb gång och några löpsteg när det ibland planar ut. Efter ca 30 min löpning från start stämplar jag första kontroller och stannar upp och betraktar utsikten med alla vackra berg så långt ökat når. Det är molnigt men ändå fri sikt. Lite svalt så det är perfekt löpväder. Jag sätter fart mot min nästa kontroll där vi följer en stig på en åsrygg med sluttning åt båda sidor. Det är de här vyerna som man drömt om när man har tränat hemma i vinter i ur och skur!
Efter 3e kontrollen nere vid en stor sjö, Haweswater, blir det åter promenad upp för en ganska bred grusväg. Benen börjar kännas lite möra efter förra sträckans branta nedförslöpning. Ser mig om och ser att några av de löpare jag tidigare sprungit om börjar närma sig. När jag når kontrollen och stämplar märker jag att SI-enheten är lite långsam innan jag får kvittens. Inser då att jag är först vid kontrollen idag och jag får nya krafter! För att nå nästa kontroll måste vi springa över en topp och sedan ner i ett pass innan man åter måste börja ta några hundra höjdmeter. Här är leden som går på en kam utsatt för hård vind och jag tvingas dra på mig min jacka. Strax innan kontrollen får jag kramp och måste sänka farten markant. Efter lite energipåfyllnad och salttabletter är jag i rörelse mot nästa kontroll där det åter blir en enormt vacker löpning på åsryggar. Sakta men säkert återfår jag krafterna.
Till dagens näst sista kontroll passerar vi ner i lågland med stenmurar och fåruppfödning. Eftersom vi enbart måste följa uppmärkta leder tvingas vi till en lång omväg för att ta oss igenom området. Efter vad som känns som en evighet når jag näst sista kontrollen och har sedan ca 8 km lätt löpning till etappens mål via en kontroll. Tyvärr ganska tråkig löpning även om det var skönt att slippa klättra över brant berg.
Når nattlägret efter nästan precis 6 timmar och 42 km. Hämtar min utrustningssäck och sätter upp mitt tält och inväntar de andra svenskarna. Totalt är vi sju stycken från Sverige. Två från Stockholm, Peter och Tomas som vi även hade sällskap med på flygplatsen. Sedan Per Markus från Kalmar som har bilat över med hela familjen.
I nattlägret äter jag två middagar med frystorkat i mässtältet och försöker vila och stretcha benen så mycket som möjligt innan det blir dags att sova.

Min karta med alla vägval och kommentarer finns i min digitala Kartpärm.

Dag 2

Under natten hade det börjat regna. Jag tog lite sovmorgon och startade ca kvart över åtta (man får starta mellan 0700-0900). Idag var det låga moln och regn i luften. Efter ca 5km asfaltslöpning började dagens första stigning och ganska snart kom man uppe i molnen med dålig sikt. Tredje kontrollen var en brant berg med namnen Red Screes. Antar att namnet kommer från att sluttningarna bestod av mycket lös sten och grus. Här missade jag tyvärr stigen upp mot toppen och hamnade på en annan stig som gick nedanför berget. Istället för att vända så tog jag kompasskurs upp mot toppen. Lyckades undkomma de värsta grussluttningarna och kunde istället följa branta grässluttningar. Sikten var begränsad och vinden var måttlig då detta var läsidan. Här var jag glad att jag valt att starta med skor med metalldubb. På toppen vid kontrollen blåste det full storm så jag fick bråttom att få på mig regnkläderna bakom ett vindskydd strax under toppen.
Vidare mot nästa kontroll var det riktigt blåsigt och jag kom ihop med ett annat par efter en stund. I samband med att vi genade mellan två stigar tappade jag min kompass i när jag tog av mig mina vantar.
Här ställdes man inför valet att vända tillbaka och leta eller fortsätta att följa stigen som vi kom fram till. Det blev en liten kompromiss då jag vände tillbaka ca 50 m men vågade sedan inte gå längre då det var dimmigt. Hittade tyvärr den inte så jag sprang istället ifatt de två andra och höll ihop med dem en stund till. När vi sedan kom ut på en större led valde jag att springa i mitt eget tempo.
Därefter var det ca 8km nedförslöpning till kontrollen belägen vid ett café i staden Ambleside. Väl nere i stan hoppade jag in på första bästa sportbutik och köpte en ny kompass! Bra att komma ner i civilisationen ibland även om jag hoppade över en fika på caféet. Banan fortsatte sedan över två lite mindre fjäll efter att däremellan passerat igenom ytterligare ett samhälle. Här blev det mycket asfaltslöpning och då var det inte längre lika bra att ha valt dubbade skor då fötterna började göra sig väl påminda om att det satt dubbar under. Sista kontrollen var åter en kontroll där man tvingades runda långt för fårhagar och stenmurar. Här hade vi en fin brant stigning efter en bäck där även många turister gick. Kom först ifatt Niklas och Kerstin och sedan även Bosse så det var många svenskar på leden!

Själva kontrollen såg lätt ut på kartan men av någon anledning missade jag stigen och jag tappade nog minst 30 minuter på sträckan innan jag hittade kontrollen och kunde springa ner för den sista sluttningen till nattlägret. Det blev en lång dag med över 9 timmar och 52 km på fjället med 2500 höjdmeter i benen. Här började benen bli riktigt stela.

Dag 3

Inför dag 3 var väderprognoserna tilltagande vind från kl 12 så jag valde att starta tidigt liksom de andra västeråsarna. När vi på stela ben hade stapplade fram till starten mötte vi Per Markus som hade fått nog och bestämt sig för att bryta. Han kände att benen var helt slut. Själv tyckte jag också benen var stumma. Främst lårens ovansida men inte värre än att det skulle gå att springa.

Även den här dagen började med asfaltslöpning vilket var bra för att få igång de slitna benen. Efter hand började kroppen komma igång. Jag hade sällskap med Niklas och Kerstin en bit upp i en dalgång innan de vek av till en annan första kontroll. Min första, som även var elitklassens andra var tävlingens högsta topp, St. Sunday Crag på 841m. Efter ca 400m kom man upp i molnen och vinden tilltog så det var bara att ta på sig regnjackan. När man kom upp på kammen som ledde mot toppen blev det riktigt blåsigt. Precis som många gånger tidigare hade man klättrat i lä och inte märkt hur mycket det blåste. Uppe på kammen fick man verkligen gå lutad mot vinden och hålla i kartan ordentligt med båda händerna för att inte riskera att den skulle blåsa ur händerna. Ibland kunde man verkligen se hur molntussar svepte över berget. En riktigt häftig upplevelse även om det kändes lite otäckt.
Efter kontrollen var det utförslöpning ner mot Ullswater igen. Här visade engelsmännen verkligen varför de är bergslöpare då de i hög fart sprang om mig i sluttningen. Lyckades själv även slappna av i benen och kunde släppa på ganska bra jag också efter en stund. Nere vid byn Patterdale nära sjön blev det en till klättring upp på dagens sista fjäll. Här kände jag mig stark och höll bra tempo uppför. Efter kontrolltagningen väntade en lång utförslöpning som jag den här gången faktiskt njöt av. Sen följde löpning efter en vandringsled utmed Ullswater och sen vidare i svag uppförsbacke till banans sista kontroll. Upploppet var sedan en lång nerförsbacke ner till Pooley Bridge där målet var beläget. Tryckte på med de sista krafter som fanns i kroppen och kände mig riktigt nöjd när jag gått i mål att jag klarade att genomför a denna tävling. Jag blev 5a på etappen med en tid på 4:34 och hade avverkat ca 31 km och 1500 höjdmeter.

 

Efter loppet

Totalt blev jag 4:a i A-klassen av 35 startande och 15 fullföljda.
De övriga svenskarna tog sig också igenom. Per Markus kom 9:a efter att kommit på bättre tankar och ändå fullföljt sista etappen. Peter och Tomas kom 10:a, Niklas 14:e, Kerstin 15:e, Bosse 28:a i Elitklassen. Kerstin var för övrigt segrare i damklassen och fick även en startplats till Dragons Back Race nästa år!
Efteråt insåg man kroppen var rejält tömd på energi. Förutom den vegetariska gryta vi fick efter målgång hann vi äta två middagar på hotellet innan vi somnade gått i våra sängar.

Kroppen var rejält utmattad efter det här loppet. Det tog nästan 3 veckor efter målgång innan kroppen började kännas helt återställd. Första veckan efteråt var lårmusklerna rejält stela men det släppte efter ca 10 dagar. Ena fotleden var lite öm någon vecka men annars inga skavanker. Tävlingen gav verkligen mersmak så till i höst kommer jag åka över igen och springa ett ultralopp i området.
För de som vill läsa mer från loppet i de andra svenskarnas perspektiv:
Bosses blogg ”Långa loppet”:  Pre-Race, Day 1, Day 2, Day 3
Niklas ”Livsnjutarbloggen” GL3D – En liten story om ett stort äventyr
”Team Rockrunners” Del 1,  Del 2, Del 3

 

Resultat: http://results.sportident.co.uk/home/multistage.html?multistageid=2a073e3c-3365-4a70-b940-a15310da9958&mobile=false