Vintermånaden januari är nästan helt slut. Den fina vintern med snö och kyla, kanske lite för mycket av den, som började strax efter jul tog abrupt slut i början på veckan.
Min löpträning som jag smög igång med dagarna före jul har jag kunnat fortsätta med. Under jul och nyår kom jag igång ordentligt och började åter bygga på träningsmängd och distans utan att få några bakslag.
Min krånglande fot som gjorde att jag mer eller mindre tog paus från löpningen hela hösten är till ända.
Jag försökte att ta reda på vad det egentligen var för fel på foten och köra rehab och avlasta under flera månader utan att egentligen bli så mycket klokare eller bättre.
Vändningen tycker jag kom när jag skaffade mig ett par nya inlägg till skorna. Jag använder dem både i mina vardagsskor och träningsskor. Gick även över till maxdämpade skomodeller som jag har fortsatt med. Min fot känns av men det blir sällan så jobbigt så att jag måste avbryta träningen. Jag har ofta ont lite extra dagen efter men blir bättre efter stretch av smalbenet. Har även laborerat lite med tejpning av fötterna och har märkt att det ofta inte har behövts allt för krånglig tejpning för att avlasta.
Jag tränar ca 3-4 löppass i veckan. Det är ungefär vad det finns plats med för att få familjelivet och kroppen att orka med. Oftast tisdag, torsdag och en eller två träningspass på helgerna. På tisdagarna blir träning med orienteringsklubben och då har det blivit lite snabbare löpning vilket dock har gett mig ont i fötterna dagarna efteråt.
Jag skrev skrev tidigare att jag hoppades på att kunna åka skidor istället för att springa nu under vintern. Det har dock bara blivit två gånger. Mycket pga att det krävts lite extra vad gäller att åka iväg och förberedelser och sedan att jag har varit så pass bra i foten att det helt enkelt har varit enklare att bara snöra på sig skorna och sticka ut springa hemifrån. Handen på hjärtat tycker jag också att löpning är roligare än att åka skidor.
Den totala distansen och längden på löppassen har också trappats upp.
Min “Träningslast” är ökat rejält sedan i december. Är nu nästan uppe på samma nivå som för ett år sedan.
Ju högre värde innebär att man har bra balans mellan träning och återhämtning.
Senaste veckornas träning i stapelform.
Testa vad kroppen tål just nu
Idag bestämde jag mig för att spänna bågen lite extra för att se hur kroppen reagerar och står sig på längre distanser. Blev även en liten chansning för att se hur min häl skulle reagera. Det jag gjorde var att satsa på att springa mer än 40 km. En distans som jag inte har sprungit sedan i juni i Wales.
Det blev den för mig bekanta sträckningen från Västerås ut till vårt andra boende på landet utanför Salbohed en bit från Sala.
Förra helgen sprang jag halva den sträckan i ganska mycket snö, vilket var riktigt jobbigt. Idag var det nästan helt snö och isfritt. Det var endast några vägar som fortfarande var täckta med is.
Här kommer lite bilder från dagens långa tur.
Härlig bred och fin stig vid Gesala
Inte Crib Gogh men ändå lite löpning på knivsegg
En av de otaliga stigar som gick att följa på åsen
Tillbaka i skogen någon mil norrut. Fortfarande på Badelundaåsen
Hygge är roligare än asfalt? Hittade bra stråk som gick att följa på åsen. Har annars sprungit flera km på vägen som syns i vänsterkanten.
Ännu en grustäckt som skulle passeras
Fika i Sätra Brunn
[sgpx gpx=”/wp-content/uploads/gpx/Gussjö_160130.gpx”]
Foten höll och kroppen svarade bra! Fick lite energidip efter 25 km men kompenserade det med en fikapaus vis Spaanläggningen i Sätra Brunn. Sista milen kändes riktigt bra trots 3 mil i benen. Bådar gått för framtiden!
Trans Gran Canaria närmar sig
Nu är det bara 5 veckor kvar till vinterns stora träningsmål – Trans Gran Canaria på Kanarieöarna.
Ett lopp som Bosse Johansson lockade mig att delta på.
Att ha en utmaning att se fram emot är nästan en förutsättning för mig att hålla mig motiverad att träna regelbunden och “pressa mig” att ge mig ut de gånger som motivationen inte är på topp. Att bara springa “för att må bra” brukar inte räcka som motivation för mig att träna….
Till skillnaden från honom blir det “bara” 83 km för min del. För två månader sedan var jag väldigt osäker på om jag skulle vara frisk nog i foten för att kunna starta. Idag känner jag mig betydligt tryggare i det.
Speciellt efter dagens långpass som var ett bra kvitto på att kroppen inte är allt för eftersatt.
Men det är ändå 83 km i bergig miljö som kräver förberedelser. Trots att det kommer bli mitt näst längsta lopp jag kommer genomföra är jag övertygad om att jag klarar det.
Efter Dragons Back Race i somras intog jag inställningen: “Efter det här klarar jag allt!”
Däremot är min träning i backe väldigt eftersatt. Har i princip inte tränat backe sedan i juni och backar lär det finns på Kanarieöarna!
Blev nyfiken på hur det ser ut och började leka lite med Google Earth och flyga runt på ön i 3D. Inser att är en fantastiskt miljö och samtidigt väldigt långt. Den första “flygningen” jag gjorde tog nästan 20 minuter att genomföra och den gick både upp och ner för svindlande höjder.
Min plan den närmaste tiden fram till loppet är att fortsätta att bygga mängd men även börja stärka upp benen med backträning/trappor och även styrketräning i måttlig mängd.