Race report – Silverleden på 1 dag

I helgen var jag upp till Hällefors och sprang Silverleden. Eller Silverleden på 1 dag som loppet egentligen heter. En led som lär mäta 64 km och går genom bergslagens berg och skogar. Bitvis väldigt krävande terräng men givetvis mycket natursköna stigar.
Hört mycket om loppet hur vacker naturen är och hur entusiastiska funktionärerna efter banan är. Kan bara instämma i det hela nu efteråt

I år fick jag äntligen tummen ur och anmälde mig. Tidigare år har det inte passat in riktigt. Förra året var det återhämtning efter de fem dagarna i Wales efter Dragons Back som gjorde loppet olämpligt och för två år sedan slickade jag mina sår efter High Coast Ultra. Och åren innan dess visst jag knappt vad ultralopp var…
För att få ut mer av helgen åkte vi iväg hela familjen redan vid fredag lunch efter att ha tagit en kort arbetsdag. Vi bodde på en liten camping några kilometer från starten så den var nära och smidigt att ta sig till start och även in till samhället för att handla och äta mat. Matutbudet var väl som väntat inte allt för stort då det enda vi hittade var pizzerior.

Tävlingsdag

Blev inte allt för tidig väckning (6:30) och sedan få i sig lite frukost medan man tittade ut på regnet som föll utanför fönstret.
Prognoserna var inte allt för lovande. Regn under hela morgonen och lite uppklarnande på eftermiddan. Egentligen ganska bra springväder.
Då jag redan hade hämtat nummerlappen på kvällen före så kände jag att det räckte att åka en halvtimme innan till start och målområdet vid motionsanläggningen Hurtigtorpet i utkanten av Hällefors.

Innan start hann jag pratade och heja på kompisar som det var ett bra tag sedan man sett tidigare.

Lätt regn föll när startskotten gick av klockan 8.

Efter några minuter hittade jag ett tempo som kändes avslappnat och inte alls för ansträngande. Troligen gick det ganska fort ändå för ganska snart såg jag inte några fler löpare efter mig då jag sprang sist i en grupp på 6-7 stycken löpare. Min pulsmätare visade också ganska hög puls men jag joggade på då det ändå kändes bra.

Vid den första vätskestationen efter 7 km hade det dock kommit ifatt lite fler löpare så tempot kanske trots allt inte var så högt.
Jag kom snabbt ut från stationen då jag hade gott med vätska i mina flaskor så jag var ganska ensam en stund på de kommande stigarna över några stora kalhyggen. Även här kändes löpningen bra. Men när vi kom ut på en grusväg strax före andra stationen började benen protestera liksom även min mage som krampade så fort jag drack någon sportdryck.
Löpare efter löpare sprang om mig och det kändes nästan som att man stod stilla.
Väl vid stationen fyllde jag på rent vatten i den ena flaskan i hopp om att kunna dricka vanligt vatten utan sportdryck så att jag kunde variera lite mer. En kopp blåbärssoppa slank också ner innan jag fortsatte vidare. Om inledningen hade varit lättlöpt utan några större backar så började det bli lite mer kuperat med mer tekniska stigar. Min mage krånglade och krampade ordentligt den närmaste tiden så det blev svårt att få i sig tillräckligt med energi. Bristen på energi började blir ordentligt märkbart. Kände mig lite smått yr i huvudet mestadels. Flytet man hade i löpningen i början var som helt bortblåst. Nu blev det mer en kamp att ta sig framåt och balansera med energiintag så att kroppen skulle ta upp energi och att magen inte skulle bli sämre. Lyckligtvis kändes benen fräscha även om det inte hade så mycket energi.

Vid vätskestation 5 efter 35.7 km tog jag ett lite längre stopp för att få i mig lite mer energi. Hit hade jag skickat en dropbag ur vilket jag fiskade upp bland annat en drickyoghurt och fyllde på min väst men en godispåse, fler påsar med sportdryck och några gels. Flera muggar blåbärssoppa och till och med en varmkorv slank ner i magen innan jag skulle ge mig iväg. Men precis när jag var klar så öppnade sig skyarna för fullt och regnet började vräka ner. Så det blev till att dra på sig regnjackan för att kunna hålla värmen lite bättre.
Skönt nog tog regnandet slut efter knappa 5 minuter så jag kunde plocka av mig regnjackan igen.
Den här sträckan som var ca 10 km blev ganska ensam och ödsligt. Hade inga löpare i sikte varken framför eller bakom mig. Vissa delar var nog banans brötigaste och besvärligaste med mycket myrmark och smala hala stigar.
Vid 42 km kom jag äntligen ifatt en annan löpare som jag ofta hade hållit jämnt med tidigare under loppet.
Vid vätskestation 6 efter 45,7 km tankade jag åter på med lite av den mat som bjöds. För en gångs skulle drack jag även en mugg med Coca Cola. Det visade sig vara ett bra val för nu började äntligen magen att komma i balans och energin började ledas ut i kroppen igen.
Så de kommande 7 km fram till den näst sista vätskestationen vid 52,2km gick det riktigt bra att springa. Flytet som fanns första timmarna började också infinna sig och det gick att hålla lite mer regelbunden fart. Från sjunde stationen  var det ett rejält berg som skulle springas över innan det blev lite mer flack löpning efter myrmarkerna vid Knuthöjdsmossen.
Flacka breda stigar och vägar borde ju logiskt nog innebära enklare löpning men för mig kändes det bara jobbigt. Mina ben hade börjat tagit stryk av den branta nedförslöpningen och för första gången under loppet kändes benen ordentligt slitna. Verkar som att mina ben trivs bättre på stigar än på vägar.
Sista 7 km in mot målet blev allt annat en trevligt. Varenda ojämnhet gjorde att jag tappade tempo då jag tvingades gå. Trots påfyllning av både gel , sportdryck och godis fick jag inte riktigt igång någon riktigt energi i kroppen så det tog sin tid innan jag äntligen såg upploppet vid Hurtigtorpet och kunde springa in på en tid på 8:08:24

Sammanfattning

Ett kul lopp med riktigt mycket stigar vilket passar mig perfekt. Enormt bra arrangerat med service av högsta nivå både på stationerna och vid mål. Att det sedan var liveresultat med passertider från alla stationer är plus även det. Speciellt för de som vill följa loppet på avstånd.
Sko och klädval var helt ok. Jag startade med både underställ och tröja som givetvis blev för varmt med så tröjan åkte av efter bara några kilometer. Mina skor, Inov-8 Race Ultra 290 funkade bra och gav tillräckligt grepp. Halkade till lite vid något brant passage men inget som störde.
Min löparväst, Ultimate Directon Mountain Vest 3.0, var helt perfekt med alla små lättillgängliga fickor på framsidan, för flaskor, mat, karta och regnjacka. I ryggfickan hade jag bara tröjan som jag tog av mig.
Vad som däremot funkade mindre bra var mitt energiintag. Jag har tidigare inte haft några problem alls med Tailwind men det här gången fick jag magknip så fort jag drack något. Blåbärssoppa och Coca Cola på stationerna blev min räddning för att ta mig vidare.
Benen kändes bra och fräscha ända till 55 km innan de surnade till rejält. Hade lite förhoppningar att de skulle klara sig hela vägen men har de haft dåligt med energi så sliter det. Det mesta av loppet var då avklarat så det var inte allt för farligt även om det var irriterande att behöva slita så mycket på slutet.
Min häl som jag hade jättestora problem med under förra året är fortsatt bättre. Känner av den men gör inte längre ont så att det stör. Använder dock oftast fortfarande “nattstrumpa”
Så här några dager efteråt känner jag lite träningsvärk i låren men inte allt för mycket. Idag onsdag blev det härligt backpass utan några större problem.
Klart bättre än på Trans Gran Canaria i vintras då benen var “förstörda” redan efter 5 km. Men då var det nästan 80 plågsamma km kvar…
Kan klart rekommendera loppet till andra som vill ha en utmaning och vackra vyer bara 2 timmar hemifrån.
I will be back!