Efter en trevlig utflykt med familjen till Staberg utanför Falun och cafébesök i Torsång under dagen kände jag för att komma ut och lufta kroppen lite.
Efter påsk har jag ju haft problem med hälsenan och har inte vågat mig ut på några längre träningen än 10-12 km. Den senaste veckan har hälarna känts bra så idag ville jag prova lite längre distans. Eftersom vi är på besök i Säter hela helgen så kände jag för att springa i den vackra vandringsleden i ravinen från Solvarbo tillbaka till Säter. Har tidigare vandrat delar av den min inte sprungit den.
Då jag föredrar att springa rundslingor utan att behöva vända tillbaka samma väg så var min tanke att springa obanat i skogen från Säter till Solvarbo. På sträckan skulle det finnas flera högre berg som skulle kunna passeras för att få lite höjdmeter i benen.
Jag inledde löpningen ner till Säter och sedan upp till ett spårområde i utkanten av stan.
Första biten på väg ner till Säter gick ner i ravinen.
Konstgången i Sördalen (en typ av kraftöverföring) användes till pumparna i Bispbergs gruva fler km bort,
Spårområde strax utanför Säter.
Därefter blev det på en mindre stig innan jag försökte ta riktning upp på den första toppen.
Liten stig i början.
Tidvis fin och öppen skog.
Det där med att hålla rätt riktning var dock inte det enklaste. Insåg dock ganska tidigt att jag inte hade tagit med mig någon kompass och då jag inte orkade vända och hämta en så det fick bli att försöka syfta så gott det gick. Att den sedan var mulet och inte fanns någon sol gjorde inte saken bättre. Första berget kom jag upp på men märkte senare att jag bara varit på en mindre topp bredvid den högsta. Topp nr två hoppade jag över då hela sluttningen verkade bestå av ett hygge första 500m och därefter tät ungskog. Dessutom tog det väldigt lång tid och gick långsamt. Hade även bestämt tid för återträff med familjen nere i Säterdalen för upphämtning en viss tiden och jag skulle nog bli ännu mer försenad om jag hade fullföljt ursprungliga planen.
Topp nr 3 (Puttberget) träffade jag ganska bra och hittade en släpstig som jag följde i rätt riktning med devisen, att följa en släpstig/drivningsväg kommer man alltid fram till en större skogsbilväg (om man inte springer åt fel håll alltså). I det här fallen gick stigen nedför berget så det var ingen tvekan om riktningen.
Stora moln tonade upp sig på himlen på väg ner från sista berget
Kom snart ut på en grusväg som jag följde ner mot större vägar. Sprang under Rv70 och vidare mot samhället Solvarbo. Vid det här laget kom regent som hade hängt i luften en bra stund. Lyckligtvis var det ett ganska lätt regn så jag tog inte på mig någon regnjacka utan sprang vidare.
Strax innan samhället passerades den 30m djupa ravinen. Hittade stigen som tog mig ner till botten av den mäktiga ravinen.
Kunde sedan börja följa den nästan helt torra bäcken som slingrade sig fram med branta sluttningar omkring. Nere i ravinen gick det en riktigt bra och underhållen vandringsled rikligt med broar och spångar för att göra det lättare att ta sig fram. Vissa sektioner verkar till och med vara anpassade för rullstolar!
Nedan följer lite bilder bilder från ravinen.
Vitsipporna hade slagit ut
En fallfärdig lada på en av ängarna.
Välskyltat!
Nyrenoverad spång.
Ny bro över ån. Den gamla raserad.
Hunnit en bit från Solvarbo.
Trappa ut från ravinens värld.
Även här en trappa för att komma förbi ett smalt och brant passage.
Här fick man följa en smal spång i sluttningen.
Kombination av spångar och trappor.
Här ser man hur djupt ner ravinen går.
Ledstång i backen.
Slingrig stig!
Lite bredare botten på det här stället.
Efter cirka 8 km var jag tillbaka vid “stånggången” med fortsatte sedan längs med leden förbi reningsverket mot Säterdalens folkpark ungefär 1 km.
Lite snö kvar vid en av scenerna i Säterdalen
Folktom park. Vädret lockade inte speciellt.
Kartan över turen.
Sträckan blev ca 22.5 km och var mitt första riktiga långpass sedan i påskas då jag fick problem med hälsenorna. Den här gången höll dem utan att jag fick ont. Hade lite känningar på asfaltssträckan innan jag jag vek ner i ravinen i Solvarbo med det försvann när underlaget blev mjukare.
Efteråt var jag ganska nerkyld. Speciellt om händerna då åtminstone två fingrar blev vita av kul och började förlora känseln. Trodde jag skulle åka på en förkylning då jag blev snorig och nyste i säkert två timmar innan jag hade gått tillbaka värmen i kroppen. Men förhoppningsvis blir det inget mer av förkylningen.
Hur som helst blev det en påminnelse om att man ska vara noggrann med att få på sig kläder på utsatta ställen vid regn och kyla. I det här fallet jacka och vantar/handskar.
Ravinen rekommenderas verkligen att besöka antingen för att springa eller gå i. Enklast är det att åka till Säterdalens folkpark i Säter och parkera bilen och därefter ta sig till fots i riktning mot fäboden. Därifrån är det skyltat ändå bort mot Solvarbo vilket den är nästan 10 km till.