Senaste helgen var planen att springa den 45 km Malingsbo-Klotenrundan i Bergslagen på söndagen som sista långa träningen innan Dragons Back Race. Att det skulle bli en extra bonustur på Bruksleden var inget jag hade räknat med.
Men när telefonen plingande till på fredagkvällen och Magnus Andersson lockade med en morgontur på Bruksleden på lördagmorgonen tog det inte allt för lång tid innan jag hade bestämt mig för att hänga med. Magnus och jag har försökt ända sedan i höstas att komma ut och springa tillsammans men det har alltid var något som kommit i vägen förrän nu.
Tur 1: Lördag – Bruksleden Skultuna-Västerås
Blev upplockad av Magnus redan klockan 0610 (sovmorgon får bli en annan dag) på väg ner till Västerås resecentrum. Blev lite promenad innan vi hittade rätt buss. Vi var även in och vände på en buss som hade samma linjenummer men som gick till Tillberga. Tur att Magnus frågade för säkerhets skull.
När vi passerade Bellevue klev även Andreas på så nu var vi helt plötsligt tre löpare på bussen. Vi konstaterade även att det vara samma konstellation som nån gång i mitten av 2000-talet cyklade 24-timmarstävlingen Sömnlös i Rudan i ett förskräckligt regnoväder. Alla vi tre fick lov att skrota våra cyklar efteråt!
Efter ändhållplatsen i Skultuna gav vi oss snabbt iväg då vi alla hade tider att passa senare under dagen.
Leden började nån kilometer senare och till slut var vi inne på fina slingriga stigar blandat bland berghällar och fina granskogar. Vi tuffade på och tiden gick fort då vi alla hade något att prata om då det var ett tag sedan vi sågs senast.
Efter knappt halva sträcken så snubblade Andreas till och sträckte en muskel i låret. Då han redan innan start kände att han hade lite problem med muskeln så valde han att kliva av och ringa efter upphämtning. Bättre att bryta i tid än att dra på sig något långvarigt.
Magnus och jag fortsatte sedan själva resten av tiden.
Vid förgreningen mot Västerås strax innan Skerike såg vi inte vägvisaren utan upptäckte vårt misstag först då vi började skymta riksväg 66 och vände då.
Resten av sträckan in mot stan flöt på bra. Vid Skerike kyrka lämnade vi leden och sprang istället på mindre vägar och stigar ner mot Svartån. Konstigt nog följer Bruksleden asfaltsvägen ner mot Brottberga. Väl nere vid Billstabron sprang vi sedan efter de promenadvägar längs med Svartån. I princip samma sträckning som banan för Black River Run följer.
När vi till slut var nere i centrum och genade upp mot stationen över Vasaparkens gräsmattor föll de första regndropparna vilket inte skulle vara helgens sista.
Ungefär klockan kvart över tio kunde vi stoppa vara klockor vid bilen och hade då sprungit i precis 3 timmar och hunnit 28,6 km.
Inte varje dag man blir färdig med ett långpass vid den tiden! Benen kändes inte allt för slitna men däremot var jag ganska trött resten av dagen.
Tur 2: Söndag – Malingsbo – Klotenrundan
Regnet hade smattrat ihållande på fönstret hela natten. När jag gick upp vid sjutiden på söndagmorgonen var det dock lite uppehåll.
Dagens tur hade jag haft med på min “att-springa-lista” som förberedelse för Dragons Back Race sedan i slutet av mars. Har fått skjuta den framåt vid flera tillfällen men nu var det äntligen dags. Bosse Johansson hade också hittat en lucka i sin kalender så nu var i två som skulle ge oss på den 45 km långa leden i Bergslagen.
Bosse hämtade upp mig strax före klockan 8 och vi nådde en ganska öde parkeringsplats vid Malingsbo Camping i södra Dalarna strax före nio.
Vädret var inte det bästa om man hoppades på solsken då regnet hängde i luften och temperaturen mättes i entalssiffror. Men ska man förbereda sig för väder i Wales så var det perfekt!
Både Bosse och jag hade i stort sätt det packning på ryggen som vi kommer använda på tävlingen i Wales. Bland annat hade vi våra extremlätta regnjackor från Berghaus på oss från start då det var ganska kyligt och blåsigt.
Trots lördagens nästan 3 mil löpning så kändes benen inte speciellt slitna då vi satte av på leden. Vi märkte ganska snart att det myckna regnande satt sina spår i omgivningarna. På många ställen fungerade stigen och djupare hjulspår som bäckar där regnvatten forsade fram.
Ledens skick blev en riktigt positiv överraskning. Vi hade fått lite prognoser om att leden kunde vara rejält igenväxt och svår att hitta. Men överallt var det nästan nymålade röda markeringar och väl tilltagna röjda gator i skogen när leden gick fram. Troligen var leden även anpassad för skidåkning och snöskotrar därav bredden. Det blev med andra ord lätt att hitta rätt väg. Det blev bara några kortare felspringningar då vår uppmärksamhet var riktad att beskåda de vackra omgivningarna istället för att leta markeringar.
Till skillnad mot övriga träningar då jag försöker springa med så lite tillförd energi som möjligt för att låta fettförbränningen i kroppen sätta igång så fyllde den här gången på med energi regelbundet. Främst för att vänja kroppen och magen vid att ta upp energi under aktivitet men även försöka hålla energinivån så att kroppens muskler inte skulle brytas ner för mycket. Jag kom att använda Tailwind och vanliga Snickers. Vätskan är lätt att dricka och chokladbitarna är lätta att äta. Tycker de är bra mycket bättre än typiska “bars” som ofta kan vara svåra att svälja, speciellt när man har dåligt med vatten att svälja ner dem med.
På den här turen led vi inte brist på vatten då varenda bäck vi passerade var full av vatten!
Här följer bilder från turen.
Det blev en lång dag på leden den här gången. Kroppen och fötterna orkade med bra. Fick lite känningar i en hälsena efter ca 20 km men det blev bättre efter en stund. Trots att den fanns många tunga uppförsbackar lyckades vi springa upp för alla utan att tvingas gå någonstans. Ett fint kvitto på att träningen i uthållighet och backe gett resultat. Benen kändes inte allt för trötta efter de 42 blöta kilometrarna. Däremot var benen tunga under måndagen men inte värre än att jag skulle kunnat träna im tid funnits.
Det här var mitt sista riktigt långa löppass innan Dragons. Nu får det bli lite nertrappning av träningsmängden fram till midsommar då det bär iväg.