Black River Run och England

Det har varit lite tyst på min blogg ett bra tag nu. Har även varit lite lugnare på träningsfronten. Däremot har det varit en hel del förberedelser inför löparklubbens ultralopp Black River Run. Jag har haft hand om tidtagningen som även innefattade livebevakning av mellantider från vätskestationerna ute på banan. Blivit många sena kvällar framför datorn som gjort att även träningen blivit lidande.

Det var ändå värt det då tidtagningen gick helt perfekt den här gången utan några som helst egentliga problem när allt till slut var igång. Förra året fick vi problem med att varvtiderna kom i otakt så det var riktigt kaos hela natten.

Det var så pass lugnt att jag till och med lite spontant kunde sätta på mig en nummerlapp och springa klassen 20 miles Midnight som var en nyhet för i år. Alltså 32 km med start kl 24.
Helt spontant är väl kanske fel att kalla det jag bestämde mig några dagar innan och under förutsättning att vi inte hade några problem med tidtagningen.

Black River Run 20 miles – miniracereport

Black River Runs varvbana är 10 miles, 16 km. Den startar på Rocklunda vid orienteringsklubbens stuga Orientalen och går sedan norr ut på motionspår och även en del tekniska stigar innan den vänder västerut på en till en början slingrig och teknisk stig och övergår i en grusväg fram till vätskestationen och en vägövergång efter ca 6 km. Därefter följer man Svartån på fina stigar genom koloniområde och kyrkogården hela vägen ner till Domkyrkan i stan innan man vänder tillbaka mot målområdet. Sista 2 km innehåller 2 rejäla backar som suger musten ut de flesta löpare.

Vi var tyvärr bara 8 stycken som valde att starta i klassen 20 Miles Midnight.
Jag tyckte det gick ganska fort i början men jag hängde på de två som drog upp farten. Men efter någon km slog de av på tempot men jag fortsatte ändå i samma tempo och blev helt plötsligt ensam.
Helt ensamt var jag inte då jag kom ifatt flera av de löpare som hade kämpat ända sedan kl 10 på förmiddan. Får medge att det ibland kändes lite taskigt när man i ganska hög fart passerade dem med glada hejaropp.
Då det var riktigt tät dimma så blev det väldigt speciellt att springa. Min starka pannlampa gjorde att det nästan bara blev en vit vägg framför när man sprang så man såg inte speciellt mycket runt omkring om om man försökte lysa bredvid banan.
Innan start hade jag egentligen inte haft något mer mål med loppet än att bara ta det som ett träningspass men efter hand då jag märkte att det gick lätt att springa så fick jag idén att försöka komma under 2:30. Jag sprang på ganska snabbt men ändå så att jag skulle ha marginal att kunna springa snabbare på nästkommande varv. Här var pulsmätaren ett bra verktyg för att enkelt kunna se vilken puls man hade och inte rusa på för fort. Vätskestationerna sprang jag bara förbi då jag hade med mig egen vätska. Vid varvningen hade jag 1:18 vilket då var 3 minuter för långsamt för att klara 2 varv på 2:30. Depåstoppet blev inte långt för mig då jag hade förberett med två uppfyllda flaskor så det gick på endast 10 sekunder. Snabbast på hela tävlingen var dock 8 sekunder vilket jag fick reda på senare.

Försökte sedan hålla bra fart under resten av varvet.  Tror jag tappade lite fram till första vätskan men att jag sedan sprang snabbare på den flacka delen efter ån. Sedan tappade jag lite på tillbakavägen där det var mer kuperat. Sprang till slut in på tiden 2:39:05. Alltså några minuter långsammare på varv 2.
Ändå kul att kunna springa på ordentligt och känna att man hade modet att försöka “spurta” sista 16 km. Det känns att man har börjat tappa respekten för distanser. För några år sedan skulle jag tyckt 32 km skulle varit en rejält utmaning som man nog hade laddat för i flera månader tex Lidingöloppet,  men nu sprang jag av det i högsta möjliga fart med minimala förberedelser och lite sömn i kroppen.

Efter att sedan ha bastat i en rekordhet bastu, tror det var över 115 grader, så var det bara att masa sig ut till husvagnen och fortsätta att jobba med tävlingen. De sista löparna kom i mål ca 15:40 så det blev lång tid utan sömn den här gången.

England och Wales

Efter att ha återhämtat sig en vecka efter Black River Run kommer det en ny spännade vecka att se fram emot.
På tisdag den 30 september tillkännages vilka som fått en plats till Dragons Back Race nästa sommar. Givetvis hoppas jag att jag får en plats och även de övriga svenskarna.

På torsdag bär det iväg till England. Närmare bestämt till Keswick [Kezick] uppe i nordvästra England i Lake District. Vi blir fyra stycken, jag, min sambo Anna, Niklas och Kerstin som åker gemensamt. Först flyg till Stansted från Västerås. Sedan en biltur på 50 mil resten av kvällen upp till Keswick.
På fredagen får vi vila ut och kommer kunna utforska den pittoreska staden och dess omgivningar.

På lördag kl 0500 går starten på tävlingen 3 x 3000 Ultra Trail så det blir start i mörker även här.  En tävlingen som jag har sätt fram emot att få vara med på enda sedan jag sist besökte områden i maj. Vi kommer att springa över 3 av områdets högsta toppar varav den en ena är Englands högsta bergstopp.
Det här blir ett lopp där man helt kan njuta av omgivningarna ordentligt som kommer bjuda på milsvid utsikt om vädrets makter är med oss.

 

Tyvärr verkar nuvarande väderprognoser inte lova allt för bra väder men framtiden får utvisa hur det verkligen blir.
Njuta av resan ska jag göra oberoende av hur vädret blir!