Inför dag 5 kände jag mig relativt utvilad. Tack vare att jag var i mål lite tidigare dagen hann jag med förberedelserna som mat och packning lite bättre.
Det tog säkert ni ca 30 minuter att pyssla om fötterna och få på strumpor och skor mm. Under natten sov jag även riktigt bra. Dessutom kunde jag starta lite senare mellan 0630 – 0700.
Det var lite regnskurar på morgonen med upphåll när jag gav mig ut ca kl 7 med nytt batteri i min GPS-tracker. Inledes med löpning på landsbygden blandat på små vägar och lite högre belägna betesmarker där utsikten nog hade varit ännu bättre om det inte skymdes av låga moln.
Sista delen in mot supportpunkten vid Usk Reservoar var nästan bara långsam asfaltlöpning. Det tog tid då man vid det här laget nätt och jämt hade styrfart (ca 7 min/km).
Sen gav vi oss upp i det sista bergsområdet på tävlingen, Brecon Becon. Det mäktiga berget Fan Brycheiniog med sin karaktäristiska sluttning närmade sig mer och mer liksom ett nalkande regnoväder.
Sista biten upp på berget var vi mitt inne i regnet och vinden verkligen slet i regnjackan så att man trodde den skulle spricka vilken sekund som helst. Sikten var max 100m. Väl på berget hade vi två till kontroller inne i dimman.
Här var jag ganska glad att jag lagt in kontrollpunkterna i min gps-klocka. Hjälpte en hel del för att veta riktningen och avståndet. Hittade kontrollerna trots dimman även om det blev någon omväg över en liten topp i stället för att runda.
Sedan återstod det endast två till kontroller på lägre höjd och med sikt innan jag äntligen såg slottet och målet vid Carreg Cennen Castle.
Sista biten in mot mål tog jag det lugn och försökte bara njuta av utsikten.
Så efter ca 10:30 timmars löpning och gång kunde jag äntligen ta de sista stegen in på borggården och slottet sätta den sista stämpeln!
Oerhört skön kännsla att veta att man fixade även detta lopp som blev ca 318 km på fem dagar. Har aldrig tidigare varit i närheten av så långa distanser i följd.
Hur kroppen kändes då?
Under dag 5 kände jag ungefär som under dag 3 och 4 dvs benen var stumma men de jobbade på. Nedförsbackarna var svåra att springa främst på hårt underlag.
Min inflammerade tå började värka efter några timmar så jag var faktiskt lite orolig ett tag. Så här dagen efter är fötterna rejält uppsvälda. Jag har med nöd och näppe fått ner dem i ett par skor som är en storlek större och med urplockade innersulor.
Mina vader och fotleder är uppsvälda som korvar! Hur det är med blåsor och skavsår har jag inte vågat tittat närmare på ännu. Kommer skriva lite mer på bloggen senare när jag kommit hem.
Se mer på www.dragonsbackrace.com