Återhämtningsvecka

Nu har det nästan gått en vecka sedan jag och mina medtävlande gick i mål på en av världens mest utmanande bergslopp.
Det har varit en konstig vecka även för kroppen.
Första dagen efter målgång, i lördags var mina fötter och vader enormt uppsvällda av vätska. Jag hade svårt att få i fötterna i mina skor som dessutom med flit var en storlek för stora. Efter att jag tagit bort innersulorna kunde jag pressa ner fötterna.
Bra konstigt det där. Det är som om kroppen visste att idag behöver jag inte springa mer så nu kan du få slappna av och låta benen fyllas upp med slaggprodukter.
Vi fyra västeråsare blev kvar i Wales en stund till innan vi reste hem. Vi åkte då till den lite flådiga badorten Llandudno några km från Conwy där vi startade tävlingen i början på veckan.

Där stannade vi i två nätter och tog det lugnt. Hann med en liten utflykt med en bergbana till stadens lilla stadstopp. Utsikten imponerade inte så mycket, kräsna som vi var. Men ändå skönt att få röra på benen. Provade till och med att springa lite i en nedförsbacke och det gick!

Till skillnad från många tidigare lopp då mina benmuskler varit helt förstörda så tycker jag att benen har känts bra. Oförskämt pigga till och med.  Den klassiska stelbentheten uteblev den här gången. Däremot har min ena fot varit ganska öm.

Kroppen har skrikit efter mat. Det har inte spelat någon roll hur mycket man ätit. Bara någon timme senare har matsuget åter kommit tillbaka. Detta har pågått hela veckan.
Det är som att kroppen försöker att kompensera för alla missade måltider från förra veckan.

Man kan bara gissa hur mycket energi kroppens reparationssysem förbrukar nu när den försöker reparera upp de miljontals celler och muskelfibrer som blivit rejält slitna.
Efter hemkomsten till Sverige på måndagkvällen har dagarna ägnats åt lite praktiska efterarbete.
Min infekterade tånagel fortsatte att göra ont så jag tog kontakt med min husläkare och fick en tid samma dag bara några timmar senare (har haft tur med val av husläkare då jag i princip alltid får tid samma dag när man ringer).
Eftersom nageln var så pass lös så den bara satt fast lite på sidorna så var det lika bra att plocka bort den helt. Den hade nog ändå ramlat av senare.
Läkaren som gjorde “operationen” var inte så imponerad av vad vi hade gjort utan tyckte mer att jag hade missahndlat min kropp och att det var skadligt för hjärtat med så långa dagar löpandes. Tråkmåns!

När jag var hemma vägde jag mig också på en våg och konstaterade att jag gått upp över sex (6) kilo sedan jag vägde in mig innan avresan! Kan tyckas anmärkningsvärt tills man tittade ner på de uppsvällde benen och fotknölarna. När jag mätte omkretsen runt min fotled på söndagen så var den ca 4 cm mer än vanligt. Alltså fotleden var över en cm tjockare!
I takt med att jag frossade mat gick gick också vikten ner. Har gått ner ca 2 kg varje dag här på hemmaplan och i skrivande stund är jag tillbaka på min ursprugsvikt!
Inte varje jag man går ner så mycket i vikt av att ÄTA!
Återstår att se om vågen börjar visa mindre än ursprungsvikt.

Nu idag torsdag kände jag mig så pass pigg i benen att jag valde att hänga med på Västerås Stiglöpar Sällskaps träning. Blev ett lugnt pass med totalt 7 personer som sprang i lugn fart i ca 90 minuter. Hade först bara tänkt hänga med en bit men det kändes så pass bra att jag fortsatte hela rundan runt även om jag genade på fortbollsplanerna sista km då låren började kännas lite utmattade.

Kommer nog ändå (försöka) ta det väldigt lugnt kommande veckor och inte pressa kroppen för mycket även om det känns bra. Helt enkelt skämma bort kroppen och ge den lite vila. För det är den värd! Hoppas jag klarar det…

Ni som väntat på en tävlingsrapport får nog vänta några dagar till. Men däremot kommer nog mina kartor och banor ut på bloggen snart!