Det känns som tiden gått fort. När jag anmälde mig till loppet Cape Wrath Ultra i maj var det ett år kvar att träna och förbereda sig. Nu är det helt plötsligt precis 70 dagar kvar och man undrar var tiden tagit vägen.
Här i Västmanland håller kylan ett järngrepp om vintern. Ovanligt mycket snö även om det finns bra mycket mer om man åker norrut i landet. Trevligt med snö men i ärlighetens namn önskar jag att det blir vår och lite varmare och främst barmark. Träna går det att göra på vintern men jag trivs inte när det kommer till klädsel. Har svårt att få till det. Exempelvis kan jag svettas så att det rinner från pannan samtidigt som jag fryser på ryggen. Om jag har mer kläder på överkroppen blir jag ändå för varm. Nej, nu vill jag ha vår och kunna träna med mindre kläder och förhoppningsvis inte bli sjuk hela tiden.
Vintrig vy från köksfönstret
Blev åter igen förkyld igen för några veckor sedan. Var rejält snuvig och nere en hel arbetsvecka och veckan därefter kände jag mig bättre och försökte börja träna men kroppen var helt orkeslös en bra stund till. Men igår kändes det bra igen och jag hoppas det får förbli så för nu börjar jag känna mig lite smått stressad med förberedelserna för tävlingen.
Vy från den sjunde dagen.
Den 20 maj är det som sagt dags att ge sig ut på äventyr. Den här gången är det Skottland som är platsen. Det blir 8 dagar med löpning i västra delen av Skotska Högländerna med start vid den lilla staden Fort William på västkusten.
Loppet heter Cape Wrath Ultra är hela 400 km långt. Kommer bli det längsta jag någonsin sprungit. En riktig utmaning utöver det mesta.
Dramatiska vyer mot de Skotska högländernas bergs väntar Foto: Ben Winston
Banans sträckning på väg upp till Cape Wrath.
Upplägget är väldigt likt Dragons Back Race som jag var med på 2015 och arrangeras av samma organisation, Ourea Events, med Shane Ohly som tävlingsledare. Ett kompetent arrangörsteam som jag har fullt förtroende för och har erfarenhet av från flera tidigare lopp.
Vi kommer övernatta i tält som arrangören tillhandahåller och sätter upp och den packning som behövs så som sovsäck, ombyteskläder mm får vi transporterad till målet varje dag. Det “enda” vi behöver tänka på är att ta oss fram till målet varje dag med en dagsryggsäck. Banan är vandringsleden “Cape Wrath Trail” som blir ca 400 km om man följer den hela vägen innan man kommer fram till Skottlands nordvästraste utpost Cape Wrath. Se bild nedan.
För att göra det lite mer äventyrligt så är leden inte utmärkt med rösen och markeringar så man behöver använda sig av karta för att välja rätt stigar och väger. På vissa delar finns det inte ens stigar! För att göra det lite lättare får man använda sig av GPS som stöd för att hitta rätt. Det här området är väldigt öde och och ensligt då det finns väldigt få vägar och samhällen efter leden. Även ställena för nattlägrena är oftast de ute i vildmarken där den enda civilisationen är att det råkar passera en bilväg.
Loppet marknads som ett “Expedition Race” i Storbritataniens sista vildmark” vilket man nog kan skriva under på när man set bilder och inte minst trailern nedan.