En försmak av vintern

Marken är vit av snön som föll igår i dessa landsdelar. Mellan trädstammarna letar sig solstrålarna genom grenverken och får frosten och iskristallerna att glittra i den skarpa morgonsolen. Bortom träden fortsätter milsvida skogar att breda ut sig. Vildmark. Berg. Sjöar. Myrmarker.

Jag befinner mig i närheten av Malingsbo. Gränslandet mellan länen Västmanland, Dalarna och Örebro Län i Berglslagen.
Vi är fyra lite huttrande och förväntansfulla löpare som ska ge sig på den 45 km långa Malingsbo- Klotenrundan som går runt i naturreservatet Malingsbo Kloten. Det är Åsa och Senad från Fagersta. Jonas från Västerås och jag från Salatrakten.

Vi ger oss iväg från parkeringen vid campingplatsen och letar oss ut på leden och sätter fart. Vi passerar den lilla tjärnen Trolltjärn och förundras att det är så pass mycket snö i markerna.  Nederbörden som kom som regn hos oss fem mil söder ut föll som massiv snö här. Tung snö som gör varje steg lite extra utmaning.

Vi viker av på leden mot Kloten och det stiger konstant i nästan två km i raka gränsgator som får oss att flåsa ansträngt.  Då snön kom oväntat var marken inte frusen och vi tvingades ofta springa bredvid leden för att undvika de blöta rännilarna och vatten som doldes under snötäcket. Vi passerade övernattningsstugan vid Skottorp där vi även kom ifatt ett par vandrare som hade övernattat i stugan. Flera torp skulle passeras under dagen. Området är ett så kallat “finnskogsbygd” dit finska nybyggare sökte sig till under 1600-talet. I området bedrevs även en del bergshantering i form av hyttor och tillhörande skogsbruk vilket det även i dag syns spår av.

Vi stretade vidare i det ankelhöga snötäcket och njöt i solskenet. På hyggen och andra öppna ytor med blåbärsris nådde snön ännu högre så det gick sakta. På fler ställen gick leden också genom myrmark så till slut var det helt omöjligt att hålla sig torrskodd trots våtsockor och skor av vattentät Goretex.
Vi passerade sjöar  som låg inbäddade mellan berg och myrar och så fisketjärnarna Abbortjärnen och Hemtjärnen innan vi nådde utkanterna av Kloten. Här ändrade leden riktning norrut och vi passerade gårdar vid Skogstorp.

Parallellt med leden gick det det även en grusväg förföriskt nära. Men vi höll oss fortfarande på leden och kunde njuta av några riktigt fina vyer från några öppna sluttningar. Leden blev allt mer blöt och igensnöad och till slut blev frestelsen för stor då vägen endast gick någon meter till höger om oss så vi valde att följa den istället.

Vi kunde nu äntligen börja springa lite mer obehindrat och kilometrarna tickade på allt snabbare. Vägen var plogad men väldigt isig så man försökte hitta isfria stråk för att få fotfäste.
Att området var obygd förstärktes verkligen då vi under ca 5 km inte mötte en endaste bil eller såg en levande människa. Det ska väl dock tilläggas att det här och var låg ett och annat torp exempelvis passerade vi ett med det lite lustiga namnet Kurrbyn.
När vi kom fram till det gamla hyttområdet Nyfors vek vi åter in på den rödmarkerade leden.

Vi sprang vidare på en numera lite mer lättsprungen led med betydligt mindre snö och passerade övernattningsstugorna vid Spannbytorp och Kittlingsberg och vi belönades sedan av en lång nedförslöpa till Björsjö där vi sedan vände tillbaka söderut.
Här ändrade naturen karaktär och vi möttes av mjukare sluttningar i form av rullstensåsar och tallskog.

Vi gjorde senare ett taktiskt val att även här åter följa vägen som gick parallellt med leden för att undvika att behöva springa genom ett stort myrområde som säkert skulle varit ordentligt blött.  Här var det asfalt vilket kändes monotont.
Nere vid sjön Lunsen valde Åsa fortsätta följa vägen medan vi andra tre tog in på den snötäckta leden.

Vi det här laget hade vi varit ut i över 4 timmar så tiden och distansen började göra sig väl påmind.
För egen del slog tröttheten till ordentligt när vi skulle upp i ett backigt och snöigt parti. När vi sedan kom ut väldigt nära vägen igen valde jag att avsluta de sista 4 km efter vägen istället för att springa över det höga Bondberget vilket Senad och Jonas fortsatte över.
Att jag tog vägen var nog ett bra drag så jag insåg att jag var helt tom på energi då jag blandade den enformiga väglöpningen med gångpausar.
Jag han han inte mer än in i det varma kaféet där Åsa väntade innan killarna också dök upp så det hade inte gått fort för mig.
Totalt visade min GPS-klocka nästan 42 km och den aktiva tiden blev 5:07 efter att jag stoppat klockan vid längre pausar.
Blev en fin och oförglömlig dag på leden och jag rekommenderar flera att prova området!
Det går att göra kortare tur utan att springa hela vägen om så önskas.
Mer info om leden finns här.